Här har hänt så mycket grejer de tre veckorna jag inte har bloggat, så jag vet knappt var jag ska börja. Jag tror att jag gör så att jag plockar in kort från kameran (som dessutom går ännu längre tillbaka än de tre veckorna,) och så får det bli lite svammel kring korten.

Vi har använt Bumbon flitigt till Sebastian nu, han får sitta med på köksbordet när vi äter så att han ser ordentligt hur man ska göra! Vi har börjat med grötsmakisar, men det verkar som att han tyvärr får ont i magen av den. Nu ligger det nere igen ett tag, förkylningen ska få värka ut först men sedan ska jag testa med majsgröt. Sebastian i Bumbon var det ja! Kortet är taget 3 augusti, lägg märke till att håret faktiskt är så långt här att det ligger ner!

Basse har även fått testa på hoppgungan. Han gör precis som Jonathan, han står och går mest i den, han har inte alls fattat det där med att hoppa. (Vilket jag inte är ledsen för, det är rätt skönt att han inte ska hålla på och hoppa i knät på en.) 18 augusti är detta kortet ifrån.

Det är så svårt att få kort på båda gossarna ihop, men här har jag lyckats. Båda var djupt inne i TV:ns värld så då passade jag på! Även detta är från 18 augusti.

Jonathan har varit med Martin ute och tvättat bilen några gånger. Nu har han själv fått pröva att spola bilen, och uj så kul det är! 22 augusti är dessa kort ifrån.

31 augusti var första gången som jag tog ut Sebastian sittandes i vagnen. Väl omstoppad var han, det var rätt kyligt ute den dagen. Han tyckte det var rätt kul att få sitta och se ut vad vi håller på med, så nu kommer det bli mer av att vara ute framöver. Jag har ju märkt hur mycket lite frisk luft på dagarna gör för sömnen på natten, så även om det är lite bökigt att ta sig ut själv med båda barnen och alla kläder som ska på och av så är det ändå värt det!

Den 10 september, på pappas födelsedag, så ramlade Jonathan rätt illa här hemma. Vi hade varit i köket en bra stund och grejat, och han höll på med en stol och flyttade den fram och tillbaka på golvet för att kunna klättra upp och komma åt lite av vart på bänkarna. När Sebastian vaknade gick jag därifrån, tog upp honom och hade precis lagt honom till bröstet när jag hör ett brak och sedan ett par sekunders tystnad innan illvrålet kom. Jag la ner Sebastian på golvet och sprang ut i köket, mot mig kommer en nerblodad Jonathan, han har blod på sig från topp till tå… Jag ställer mig på knä och famnar honom, försöker trösta och lugna honom lite medans tankarna virvlar på vad som hände och hur skadad han egentligen är, och var! Antar att det är ifrån munnen eftersom det är så mycket blod, och det visade sig stämma. När jag får titta efter så ser jag att han har ett jack på utsidan av underläppen, och jag ser att det även är sår på insidan. Jag ringer på mamma som tur nog är hemma och kommer på en gång. Jonathan hinner lugna ner sig tills hon kommer, jag tänkte att det i alla fall inte kan vara alltför illa om han redan lugnar ner sig.

När mamma kommer så hjälps vi åt att torka bort så mycket blod vi kan, han hade ju smetat ut det över hela sin bara överkropp och gnubbat både i ansikte och hår. Vi får titta efter och ser att han är slamsig på insidan av underläppen och befarar att han har bitit rätt igenom läppen. Jag ringer barnmottagningen och vi ber ombedda att åka till akuten i Borås för säkerhets skull, vilket vi gör. Väl där så konstaterar de att han har 3 jack på insidan av läppen och ett på utsidan, men inget av de går igenom läppen. I varje fall ett av jacken på insidan var rätt djupt, men de säger att det inte behöver sys eller limmas utan att det ska läkas av sig självt. Vi får återvända hem igen, nu är Jonathan jätteledsen, fast inte över att han har slagit sig utan för att vi åker ifrån väntrummet med alla de roliga leksakerna…

Så här såg han ut strax innan vi åkte in till akuten.

Detta kortet är taget dagen efter. Det ser ut som att han har gått en rond…

Två dagar efter.

Det tog faktiskt inte så många dagar så syntes det ingenting på honom, förutom ett litet märke på utsidan av såret han fick där.

Basse på golvet, 13 sept.

Den 14 september så döpte vi Sebastian. Eric Sebastian Frost är hans fulla namn. Åke Brunngård som förrättade dopet har döpt och konfirmerat både mig och Martin, vigt oss och döpt Jonathan, så det känns som vår familje-komminister. Faddrar är min bror Benny och hans fru Anna.

Stolt mor och nydöpt son, fast ombytt från klänningen.

Den 17:e september så bakade vi muffins jag och Jonathan. Jag undrar jag vilken del som han egentligen gillar bäst, han är alldeles till sig över precis allting, från att knäcka äggen till att starta matberedaren till att… äta smeten!

Sist ut i kortväg får bli två kort från när Martin busade med Sebastian. Eller förresten, på kortet ser det faktiskt ut som att det är Basse som busar med far sin! (19 september var detta, så nu är vi ju tillbaka i nutid.)