Jag började med nattning i vaggan i går kväll istället för att lägga ner Sebastian vaken. Jag ammade honom först i min säng, lyfte över honom vaken, gav napp och snutte och efter att ha pillat i nappen några gånger så somnade han!

Inte nog med att han somnade själv, han sov ända till halv 3 utan att vakna, då tog jag upp honom och ammade, båda brösten var ju sprängfyllda eftersom han inte ätit så ofta som han brukar. Han åt ur båda två, lyftes över till vaggan och somnade om igen, sov till strax efter 6 men somnade om efter att jag pillat i nappen några gånger. Kvart över 7 vaknade han, åt ur de båda sprängfyllda brösten och sedan hade vi morgon.

Vilken skillnad det var mot hur nätterna har sett ut hittills! Mot 3-4 amningar (ibland ännu fler,) och en massa stök och bök så kom den här natten, det var grymt härligt att få sova så gott! Det värsta är ju bara att det ger mersmak, nu vill jag ju ha fler sådana nätter när jag vet att det går!

Jag funderar på hur mycket det gjorde att jag lät honom somna själv i vaggan, och hur mycket det gjorde att jag stack tidningar under medarna igår så att inte vaggan gungar. Jag fick för mig häromdagen att han inte gillar att det gungar till när han rör sig på natten, att det bland annat är det som väcker honom. Han får jättemånga fallreflexer och när han flaxar ut med armarna och det gungar till så brukar han vakna. Jag såg ju igår kväll och inatt när han skulle somna i vaggan att han fick fallreflex, men han vaknade aldrig till av den.

Åh, jag känner mig riktigt utvilad!