Sebastian talade om klart och tydligt att han inte alls gillade att jag åt rabarberpaj i förrgår kväll. Igår morses tokskrek han och hade jätteont i magen, stackarn! Tack och lov så går det i alla fall ganska fort över, efter några timmar så mådde han bättre igen, men jag kommer inte att äta mer rabarber på ett bra tag. Det som var så gott med rabarberpaj!

När jag tänkte till lite så kom jag på att sist han skrek sådär på morgonen var ju i tisdags morse, samma dag som jag bestämde mig innan frukost att börja äta helt mjölkfritt igen eftersom han skrek sådär. Nu när jag tänker efter så visst åt vi rabarberpaj i måndags kväll… Nåväl, jag tycker ändå att han verkar må bättre av min mjölkfria kost, så jag ska hålla den nu i två veckor har jag tänkt, sedan ska jag antingen börja äta mjölkprodukter igen eller så ska jag ge honom en flaska ersättning baserad på mjölk, jag har inte bestämt mig för vilket än. Oavsett vilket det blir så hoppas jag ju att han inte reagerar på det just för att det är lite jobbigt att tänka på vad man stoppar i sig, men det betyder ju i så fall att han har ont i magen av något annat, och vad det är har jag i så fall ingen aning om.

Idag har han det också jobbigt Sebastian, fast av värmen. 29,9 grader har vi i skuggan precis nu. Sebastian sover bara korta stunder, sedan skriker han och vill trösta sig med bröstet. Han som inte bör äta oftare än varannan timme pga det magonda, det blir ju inget bra det där… Ska försöka stå emot nu när han är ledsen nästa gång så att det går minst två timmar, men det är inte lätt när man vet att man kan trösta. Samtidigt så vet jag ju att han får mer magont av att äta för ofta, så egentligen hjälper jag ju honom bäst genom att dra ut på tiden istället för att trösta här och nu. Samtidigt så tänker jag att jag själv är jag ju jättetörstig idag, och så får inte han dricka något för att släcka törsten, urk, det är inte lätt att veta alltid vad man ska göra!