Marie bloggar om familjen Frost

Sporadisk utedag

Posted by: Marie on: 7 juli, 2009

Efter att ha haft idel solsken och 30 grader varmt var det rätt skönt att ha en dag där det kommer små skurar lite nu och då. Mycket spring ut och in blev det, men så skönt det var ute! I eftermiddags när solen sken som bäst och luften var frisk och klar var vi ute en sväng och fotograferade.

Allt allt allt ska det klättras på.

Grabbarna grus

Jonathan som lekte herre på täppan och nyss puttade ner Sebastian…

Jonathan

Basse som precis smakat på några stenar och en näve grus…

Basse har ätit sten

Jag förstår inte denna fascination av att stoppa stenar i munnen, det är ju hur äckligt som helst om man råkar få in bara ett gruskorn i munnen, varför stoppar man då frivilligt in varenda sten man ser?!

Efterlysning av gröt…

Posted by: Marie on: 7 juli, 2009

 

            

Bilder lånade från EnaGos hemsida

Har du möjligtvis ett eller flera paket med EnaGo’s Äppelgröt eller Banangröt hemma som du kan undvara? Gröten har varit restnoterad från fabrik sedan ett par veckor, och beräknad leverans till affärerna skulle skett förra eller denna veckan. När jag idag var inne på EnaGo’s hemsida så såg jag att beräknad leverans var framflyttad till v.30! Efter runtringning till flera butiker nu på morgonen så har jag konstaterat att gröten är restnoterad överallt…

Eftersom detta är den enda gröt Sebastian kan äta (han tål varken Sinlac eller Sempers mjölkfria gröt eftersom det är mältat rismjöl i dem) och den sedan igår är helt slut här hemma så gör vi nu denna efterlysning. Har du gröten hemma eller har din butik möjligtvis ett eller flera paket kvar så vore vi jättetacksamma om du kunde tipsa oss! Vi betalar såklart för både gröten och frakten, och vill du ha en slant för besväret så fixar vi det också!

Lämna en kommentar till detta inlägg eller maila mig på mariefrost[at]telia.com ifall du kan hjälpa oss!

Inga undantag för Basse!

Posted by: Marie on: 29 juni, 2009

Igår kväll när vi hade varit och hälsat på Anders och Eva Frost och tillbringat ett par härliga timmar vid deras pool (tack snälla!) så beslöt jag och Martin oss på väg hem att vi skulle ringa och beställa med pizza. När Martin hade varit inne och hämtat pizzorna så satt Jonathan i bilen och tittade på beställningsbladet från pizzerian. Han pekade på en av bilderna och sa “Mamma äta”. “Ska mamma äta den?” frågade jag och fick ett ja som svar. När jag frågade vad pappa skulle äta pekade han på en annan bild, och när jag frågade vad han själv skulle äta pekade han på en tredje bild. När jag sedan frågade vad Basse skulle äta så svarar han blixtsnabbt “Äta gröt!”

Inga undantag för Basse inte!

Jonathan är inte riktigt 100…

Posted by: Marie on: 8 maj, 2009

Häromdagen var vi på BVC på 1-årskontroll för Sebastian och 2,5 årskontroll för Jonathan. Jonathan fick sparka boll, benämna saker som sköterskan plockade upp ur en låda, måla lite och så skulle det vägas och mätas. Jag tyckte att det gick galant, men sedan kom beskedet, han är inte riktigt 100…

Cm alltså, han var bara 99,5!

Normalt? Normalt!

Posted by: Marie on: 5 maj, 2009

När Jonathan var nyfödd och fram till han var ett år ungefär, så hade jag diverse frågor till BVC. Under detta året så upplevde jag att det fanns ett enda standardsvar på mina frågor, allt besvarades i någon form som “helt normalt”. Lite lätt överdrivet så tror jag att vi hade fått någon form av normal-svar även om jag hade sagt att han rapar alfabetet vid 2 månaders ålder.

Nu, när barnen är lite äldre, så har “helt normalt” börjat visa sig i andra former, och det är jag själv som står för svaret, “det är helt normalt.”

Exempel:

Det är helt normalt att det ringer i tvättmaskinen. (Var ska annars telefonen vara?)

Det är helt normalt att man går till badrummet och hämtar upp degkrokarna till elvispen när man ska baka. (För det var ju där man bakade sist, eller?)

Det är helt normalt att man hittar en 12-månaders i (och då menar jag verkligen inuti!) diskmaskinen om man glömt stänga luckan. (Bästa sysselsättningen!)

Det är helt normalt att en kvarglömd tidning på bordet ligger sönderriven i 1000 små yttepyttebitar när man kommer tillbaka. (Den har detaljgranskats, mina barn är noggranna!)

Det är helt normalt att bekanta på besök hittar bilnycklar i grytskåpet. (Trots att vi redan hade letat där, och överallt annars i huset tills Martin gav upp och tog reservnycklarna.)

Det är helt normalt att man aldrig har två skor som matchar varandra när man ska iväg. Den ena lyckas ofta promenera iväg en bit in i huset av sig självt. (Eller varför inte till tvättmaskinen, där är ett säkert kort att leta på!)

Det är helt normalt att man frågar sig själv varje gång man ska ha något “var såg jag det sist?” (För att leta där det SKA ligga är lönlöst!)

Luktar?

Posted by: Marie on: 4 maj, 2009

Jonathan kom fram till mig när jag stod lutad över köksbordet och klippte ut en tunika som jag ska sy på beställning. Han kramar först om mitt ben, sedan kör han in ansiktet i min rumpa. Jag flyttar på mig och frågar vad han gör, varpå han svarar “Luktar gott!”

Jag blev full i skratt och det utlöste en riktigt rolig lek (enligt Jonathan vill säga!) där jag inte kunde vända ryggen mot Jonathan på en bra stund utan att han direkt tryckte in hela ansiktet i min bak. Tur i alla fall att det luktade gott, även om jag föredrar att folk inte luktar mig i rumpan alls, oavsett!

Sebastian 1 år!

Posted by: Marie on: 21 april, 2009

Idag fyller vår lille bebis 1 år, och är därmed egentligen ingen bebis längre. Jag har faktiskt inte lika svårt att släppa taget om Sebastian som bebis som jag hade om Jonathan, men visst känns det lite vemodigt.

Dagen firas i hemmets lugna vrå, kalas blir det först på lördag.

Grattis Sebastian!

Jag heter…

Posted by: Marie on: 29 mars, 2009

Ja, vad heter han? Fram tills ikväll har han kallat sig själv Ninno, men sedan kom det här:

Roligt tycker vi!

Dagens Jonathan, äta bullar eller något annat?

Posted by: Marie on: 25 mars, 2009

Jonathans förskola går alltid till skogen på utflykt på onsdagar. Någon gång ibland händer det att de får bullar och varm oboy istället för frukt. Jonathan påstår dock alltid att han får bullar på dagis, oavsett vad personalen än säger att de har fått! Just dessa bullar i skogen är faktiskt en av de första saker han har kunnat berätta om när han har kommit hem.

Just idag fick jag veta av personalen när jag lämnade honom att de faktiskt skulle få bullar i skogen. När jag hämtade Jonathan så frågade jag honom vad han gjort i skogen idag. Det vanliga svaret hade varit “bullar!” men idag, icke! Han svarade “ätit pinnar och klättrat berg!” Jag är tämligen säker på att åtminstone en av dessa två saker var påhittad…

Dagens Jonathan

Posted by: Marie on: 24 mars, 2009

Jonathan har börjat förstå det här med att det finns killar och tjejer. För ett tag sedan pratade han minst en halv dag med en och samma sorts mening. “Ninno (som är hans egna ord för Jonathan) stor kille.” “Malin stor tjej.” osv.

När vi hade duschat idag tittade han på mig, lade huvudet på sned och frågade “mammas sopp stans?” (sopp=snopp, och jo, den är ju faktiskt lite svamplik! :) )

Jag svarar “mamma har ju ingen snopp,” varpå jag får konstaterandet “Köpa ny.”

Nja, jag är nog faktiskt ganska nöjd utan snopp, jag struntar i att lägga pengarna på att köpa en snopp och köper mig nog en chokladkaka eller något annat roligare istället!